Min Syster

Idag ringlade det ner några snöflingor från himlen. Det är något speciellt med den första snön, trots att jag inte är något större fan av den här delen av året. Jag åkte till Monica ganska tidigt på em. Roligt att variera tiden så att man får se vad hon sysslar med. Hennes dagar är fulltecknade med träning. Jag fick en genomgång av rutiner vid bildfärder inför söndagen. Sjukgymnasten är en trevlig och varm kvinna i 50-årsåldern. Hon bad Monica visa en del övningar dom gör också. Hon kan sträcka på fingrarna och knyta ihop dom på befallning. Inte varje gång, men flera gånger. Det går åt massor av kraft för att göra det och Monica blir trött efteråt. Jag var med när hon käkade, efter det drack vi kaffe på hennes rum. Hon ville att jag skulle berätta något och jag fick anstränga mig för att komma på något som inte var, jobb, barn, vardagsbekymmer och annat. Måste fylla mitt liv med annat än stress, så att man ge ut goda saker…Monica ville att jag skulle skriva i hennes telefonnummer i anhörigpärmen. Först skrev jag fel nummer och då visade hon att det var fel. När jag skrev rätt nickade hon godkänt. Det är jobbigt att åka därifrån nu för hon följer med till dörren och sitter och tittar när man åker. Hon ser liten och ensam ut och vinkar hej då. Det smärtar i hjärtat och visst far tankar förbi att jag ska rymma med henne… Men jag vet ju att hon måste igenom det här för att kunna möta sitt nya liv.

Jag har varit en aning förkyld sista dagarna. Feber och ont i halsen. Tror inte att det är knorr i alla fall. Vet inte hur jag ska göra med den stundade vaccineringen. Känner mig grymt (!) kluven till det. Monica får eller har fått sprutan eftersom hon är där hon är. Jag ville inte åka upp till henne eftersom jag kände mig sjuk. Janne åkte en stund igår kväll. Hade med en del nytvättade kläder och en baddräkt jag aldrig använt från Yasuragi på Hasseludden. Det finns en bassäng på avdelningen som Monica ska börja vara i. Det är nog skön avlastning för kroppen. I veckan ska vi få instruktioner hur vi bäst tar med Monica i bilen. Hoppas att jungfrufärden kan bli den här veckan. Funderar på att kanske ta med henne hem hit på mat eller fika till helgen. Ska fråga henne om hon vill det. Ha en bra vecka i höstmörkret.

Ikväll tog jag och Gabriel en promenad. Vi passade på att gå förbi en av kyrkogårdarna där ljusen brann så stämningsfullt. Alla helgons dag har en lång tradition, men för oss är väl betydelsen mest att minnas anhöriga och vänner som stått oss nära och gått bort. Jag tycker även att vi kan tända ett ljus för de som står oss nära och som lever. Glöm inte att säga att du tycker om dina nära och visa det.

I eftermiddag har Monica haft besök av sina väninnor. De hade haft en mysig stund tillsammans.

I förmiddags blev pappa minst sagt överrumplad. När han var på väg att parkera bilen utanför Monica ringde det i telefonen. På displayen visade det hemligt nummer. När han svarade tog det ett tag innan han hörde något. Efter en stund hörde han: – Hej… Det var Monica som ringde, helt själv! Hon undrade om han var på väg, han hade nämligen sagt att han skulle komma dit på fm. Vilket underbart framsteg!

Pappa tog med Monica på en promenad i rullstolen för fösta gången också. Hon tyckte mycket om det, men frös lite om händerna. Att komma ut och göra egna saker är ett viktigt steg och ett led i tillfrisknandet. Monica du är en riktig kämpe!

Idag har vi varit på så kallat Anhörigmöte. Monica har fått välja ut vilka hon ville skulle vara med. Det var olika personal som arbetar med Monicas rehab som presenterade sig och berättade hur de jobbar. Vi fick ställa frågor och fick en del svar också Det är väldigt tidigt att ge några prognoser, men de ser mycket positivt på Monicas situation. De kallade henne för kämpe och att de ibland får hålla henne tillbaka för att hon är så ivrig.

Idag blev Monica ganska överraskad när pappa satt på en stol när hon kom och körde förbi. Ett känslosamt möte för båda. Pappa kom hem och åt lunch och tog med sig Jessica när han åkte tillbaka till Monica. Jessica var ganska trött så hon lade sig Monicas säng och vilade. Hon blev varmt omstoppad av sin mamma. Monica hade träning och var mycket koncentrerad på sin uppgift. Efter middagen åkte pappa och jag dit. Jag tog mig an hennes naglar igen och hon fick välja nagellack. Sedan gick vi igenom hennes kläder och upptäckte att hon behöver fler mysbyxor. Det är ju inte direkt det som Monica klätt sig i förut… Vid åttatiden såg Monica trött ut och hon såg faktiskt ganska lättad ut när vi sa gonatt.

Janne var till Monica efter jobbet. Han tänkte bara titta förbi en liten stund, men hon höll honom kvar i nästan tre timmar! =) Hon visade honom bland annat att hon kunde röra högra benet, armen och fingrarna lite grann. Hon klagar lite över att hon har har träningsvärk. Hon ojar sig och tar sig på benen. Ett bra tecken ändå. De tittade i pärmen och pratade om personerna i den. Hon ville även gå igenom vad anhörigmötet ska handla om på onsdag. Janne frågade om hon kan läsa och han visade olika namn på telefonen och då sade hon vad som stod där. Monica gjorde en beställning av godis till imorgon, så pappa får ta sig till affären innan han åker upp. God natt.

Jaha, då var det dags att gå i ide igen… Nä, inte riktigt så illa är det väl, men nästan. Jag är ingen beundrare av mörker, regn och rusk. Skulle gärna vara på sydligare breddgrader!

Jag har suttit och jobbat  hela dagen. Har kommit efter en del så då är det bra att kunna ta igen sådana här regniga söndagar. Ganska skönt att få ta en hel dag och bara jobba i sin egen takt. När man har ett jobb som jag har är en av fördelarna att man faktiskt kan göra det i stort när som helst.

Jag vet inte om någon mer än Krister har varit hos Monica idag. Han sade att hon verkade pigg och glad. De hade bland annat pratat en del om Anhörigmötet som är på onsdag. Då ska vi få träffa alla som jobbar med Monica. Vi får tillfälle att ställa de frågor vi har, så jag ska ta en stund imorgon och tänka igenom vad jag vill ha svar på. Pappa kommer hit imorgon. Den här gången åker han buss. Det är ganska skönt den här tiden på året när det är mörkt och osäkert väder.

Hoppas att den nya veckan innebär ännu mer framsteg för Monica.

För några dagar sedan när jag besökte Monica sade hon några ord på engelska. Ikväll var det likadant. Sjuksköterskan som jobbade ikväll sade att hon gjort det vid flera tillfällen. Tydligen ligger språkminnet i ett annat område. Monica har läst både engelska, tyska, franska, spanska och kinesiska så det kanske kan bli riktigt internationellt! Monica var på bra humör och verkade pigg. Hon skojade en del med äldsta dottern som var med. Jag beundrar hennes positiva attityd, det är helt enastående att hon orkar. Heja Monica!

Jag har ändrat bloggens utseende för att jag tycker att den andra kanske blev lite för dyster. Det räcker med allt tungt som är ändå tycker jag. Därför får det bli lite skönt grönt istället. Hoppas inte att ni misstycker….