Upp och mycket ner
Sista tiden har varit tuff för Monica. Det är mer beslut som ska tas och mer eget ansvar än förut. Jag tror att det är enormt svårt för Monica (och skulle vara för vem som helst) att acceptera och finna sig i sin situation. Känslorna har varit rejält i gungning, speciellt efter att hon varit hemma i sin lägenhet ensam. Hemtjänsten har varit där och hjälpt henne. Hennes döttrar, jag och väninna har också varit där, men det har ändå varit jobbigt och svårt för henne. Rent fysiskt funkar det med enkla saker. Det är den psykiska biten som är en utmaning. Just nu känns det som att det är en lång väg kvar till att hon ska kunna bo hemma själv. Samtidigt förstår jag att det är oundvikligt. 