Min Syster

Dagens möte fick en positiv eftersmak. Med tanke på förra mötet som kändes tung och jobbigt efteråt så var det här mycket annorlunda. Det var jag, pappa och Krister som var med som anhöriga. Från avd. 170 var det läkaren, kuratorn, talpedagogen och arbetsterapeuten. Från kommunen var det tre personer, sjuksköterska, arbetsterapeut och handläggare.
Hela mötet gick ut på vad Monica kan idag och vilka förbättringar man faktiskt kan hoppas på inför den närmaste framtiden. Redan på lördag ska hon åka hem på några timmars ”permission” själv. Det är under detaljerad planering, så inget ska bli fel och kännas otryggt. Hon ska få ett trygghetslarm och hemtjänst. När hon kommer hem för gott kommer hon också få en så kallad ledsagare som hjälper henne med det sociala, till exempel gå till biblioteket, shoppa, konstkurs eller något annat som man kommer överens om. På det hela taget kändes det bra och Monica var med i diskussionen hela tiden. Hon tycker det känns läskigt, men samtidigt vill hon bli mer självständig och klara sig själv hemma så mycket som möjligt.
Igår såg jag en teckning som Monica har ritat med vänster hand. Den var bra, riktigt bra. När jag såg den blev jag så uppmuntrad inför Monicas framtid. Det finns hopp, trots allt.

Detta inlägg postades måndag, januari 11th, 2010 kl. 16:41 och är arkiverad under Okategoriserat. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.