Min Syster

I fredags var det på dagen tre månader sedan Monica åkte in till sjukhuset och fick diagnosen. Dagen som ändrade hennes och vårt liv för alltid. Det känns otroligt länge sedan. Jag inser att jag har börjat tänka i banor som före och efter. Trots det tragiska som hänt väljer jag att se det positiva för att orka gå vidare. För min egen skull, Monica, familjen, alla anhöriga och vänner. Den här julen känns tung eftersom allt är så annorlunda. Men ändå känner jag en tacksamhet att Monica lever, de framsteg hon gjort och gör, personalen som ger henne professionell hjälp och släkt och vänner som bryr sig om henne och oss. Hälsan är något som man tar för givet innan man själv eller någon i ens närhet råkar ut för något som förändrar ens förhållningssätt. Idag är årets sista mörka dag, från och med imorgon är dagen lite längre. Det om något är anledning att glädja sig.