Lucia
Eftersom tre av Monicas och mina barn fyller år i december firade vi dom tillsammans på söndagseftermiddagen. När Monica kom in genom dörren fick hon träffa vår hundvalp för första gången. Dom fann varandra på en gång och Sally somnade i Monicas knä. Vi satt och fikade i köket. Monica gick mellan hallen och köket flera gånger. Hon tycker själv att det går framåt och visade stolt upp hur hon kunde lyfta en mugg med höger hand. Det går åt massor med viljekraft när hon gör det, men hon klarar det! Vi hade det mysigt och Monica fick med en påse med kladdkaka i äkta sann kalasanda!
december 14th, 2009 at 7:52
Jag blir så glad! Och husdjur är en av världens bästa mediciner
Kram Anneli
december 14th, 2009 at 9:09
Det är fantastiskt att läsa om framstegen och att se Monika igen.
Varma julkramar från mig.
Kladdkaka och hundvalpar gör gott.
december 14th, 2009 at 10:23
Hälsar Monica från dig Petronella!
december 14th, 2009 at 10:24
Ja, djur borde skrivas ut på recept! =)
december 14th, 2009 at 15:05
Vi blev så glada att ni hade det trevligt på Luciadagen, det verkade så mysigt.
Tack Anette för att Du ordnar och grejar för Monica o hennes flickor.
Du är och har varit till ovärderlig hjälp under hela Monicas sjukdomstid och rehabilitering. trots att du jobbar har varit i S-holm på skolan och egna familljen och att ta hand om och lilla Sally. När Stig o jag har varit
hos Er har ni sett till att vi också har haft det bra. Du har visat kärlek, omtanke och ansvar gentemot Monica, hennes flickor och oss.
december 14th, 2009 at 15:20
Man blir så oerhört glad Monica när man får höra att Du gör sådana framsteg. Vet ju hur hårt Du får träna för att uppnå detta. Kram
december 15th, 2009 at 10:24
Tack mamma för dina fina ord. Det känns inte alltid som man räcker till, men man får göra det bästa man kan. Kram
december 15th, 2009 at 12:23
Åhh, vad glad jag blev så jag såg bild på Monica!!! Vilken härllig blick!!! KRAAAM Malin
december 21st, 2009 at 23:33
Ja äntligen är det slut på att det blir mörkare. Nu vet vi att det vänder mot ljuset så sakteligt. Så får vi försöka att se det även när det gäller det som drabbat våran Monica. Hon kämpar så för att komma ett steg närmare tillbaka till tillvaron varje dag. Om några dar är det jul och vi ser fram emot att vi ska vara tillsammans. Inget är självklart.