Intensiva dagar
Sedan i lördags har pappa varit här. Han har i stort sett varit med Monica hela tiden sedan dess. Det blir mycket intensivt, många känslor upp och ner. Bara det att komma till ”storstan” och hitta utan att åka vilse kan vara jobbigt. Skillnad på granarna och tallarna hemma i Träthult, här är det bara massa stressade cyklister och höga hus som ser likadana ut…. Nåja, jag tycker att det går bra och att pappa har mycket tålamod och kärlek.
Idag var det dags för det andra gruppmötet. Personalen berättade om framsteg, vad som händer nu och vilka mål de har till nästa gång. Det är intressant att höra på vad ”experterna” säger och ställa frågor som man har.Efter mötet stannade pappa och jag och åt lunch med Monica. Klockan ett var det dags för keramik. Otroligt att se vad man kan skapa trots att man är begränsad med ena armen och handen. Det betyder mycket att göra något eget och ta i olika sorters material. Det är inte för inte det kallas terapi. Jag tror pappa blev lite sugen att göra något för han började kavla på en lerbit… =) Jag var tvungen att åka sedan, men pappa var kvar. Han tog med Monica på en promenad till Cafe Anna. Där fick Monica något som hon älskar- tsatsiki…
november 28th, 2009 at 10:44
Tänk så bra det skulle vara om man kunde dela upp besöken. När man bor så långt ifrån blir det så intensivt när man väl är i U-sala.däremellan
blir det ju inget från oss. Ju bättre Monica blir, så förstår man ju att hon behöver kontakten utifrån avdelningen. Veckorna går nog ganska bra, när det är mycket aktivitet, det är nog helgerna som är svårast skulle jag tro. Man känner sin otillräcklighet när man är hemma i Småland
Tacksam för att det går framåt för Dej Monica.