Min Syster

Sedan i lördags har pappa varit här. Han har i stort sett varit med Monica hela tiden sedan dess. Det blir mycket intensivt, många känslor upp och ner. Bara det att komma till ”storstan” och hitta utan att åka vilse kan vara jobbigt. Skillnad på granarna och tallarna hemma i Träthult, här är det bara massa stressade cyklister och höga hus som ser likadana ut…. Nåja, jag tycker att det går bra och att pappa har mycket tålamod och kärlek.

Idag var det dags för det andra gruppmötet. Personalen berättade om framsteg, vad som händer nu och vilka mål de har till nästa gång. Det är intressant att höra på vad ”experterna” säger och ställa frågor som man har.Efter mötet stannade pappa och jag och åt lunch med Monica. Klockan ett var det dags för keramik. Otroligt att se vad man kan skapa trots att man är begränsad med ena armen och handen. Det betyder mycket att göra något eget och ta i olika sorters material. Det är inte för inte det kallas terapi. Jag tror pappa blev lite sugen att göra något för han började kavla på en lerbit… =) Jag var tvungen att åka sedan, men pappa var kvar. Han tog med Monica på en promenad till Cafe Anna. Där fick Monica något som hon älskar- tsatsiki…