Min Syster

I em. blev premiären då äntligen av. Det var första gången Monica var hemma på över två månader. Det var lite nervöst för jag visste inte hur Monica skulle reagera. Hon var lite låg när Janne och jag hämtade henne. Tror att hon var trött och även känslig för att återvända hem. Jessica och Christer hade varit före och fixat en del i lägenheten och köpt fika och tänt ljus. Jag tror att det var många tankar och känslor i Monica för det såg ut som hon ville skratta och gråta på samma gång. Hon ville titta i varje rum och såg när något fattades eller var flyttat. När vi satt och fikade grät hon flera gånger. Åh det gör så ont i en då, hon är så utlämnad och liten. Efter fikat kollade hon runt igen och sedan åkte vi tillbaka till avdelningen. Skönt att ha första gången avklarad.

Monica är riktigt het på gröten när det är något hon vill. Nyss ringde hon till Janne (det är han som skjutsat henne) och sa att hon vill åka hem. NU!! Inte i em. utan nu ska det ske. Det är riktigt jobbigt för henne att vänta… Hon kommer att vara ivrig som få när vi kommer, för det är inte tekniskt möjligt förrän i em… Bäst att sätta igång så att vi kan komma iväg…