Gästskrivare nr 2
Här kommer ett inlägg skrivet av mamma Kristina. Det handlar om lördagens strapatser.
Efter lunch åkte Janne och jag för ett besök till Monica, När vi kom låg hon och vilade och det märktes att hon tyckte det var långtråkigt. På helgerna är det inga aktiviteter, och en del åker hem på permission, så det blir lite tyst och tomt. Efter det att vi fikat tillsammans piggnade hon till och ville att vi skulle ta med henne ut. När vi kom till parkeringen undrade Monica vilken bil som var Jannes. Hon pekade att vi skulle öppna dörren och då ställde hon sej upp, då förstod vi att hon ville ut och åka. Hon njöt verkligen och småskrattade, nynnade med musiken från stereon. Ja det var verkligen trevligt.
På kvällen var Anette o jag hos henne. Fikade som vanligt, kaffe är verkligen något som Monica gillar. Monica blir alltid särskilt glad när Anette besöker henne, dom ”pratar” och fnittrar.
Hon undrar vad det egentligen är som har hänt henne, samtidigt tar hon med handen på sitt huvud. Frågade också om vi trodde att hon kunde bli bra, vi förklarade att med mycket träning ska det nog lyckas.
När vi skulle gå hem var hon inte ledsen, det märktes att hon var trött för då hade hon gäspat en bra stund. Hon vet ju att hon ska besöka Anette o hennes familj i morron och att hennes flickor ska vara med, det märks att hon ser fram emot det.
november 10th, 2009 at 12:41
D måste vara frustrerande för Monica att vara i den sittsen som hon befinner sig i,att ha begränsningar som annars är vanliga för henne….d skulle d vara för vem som helst.
Men hon kommer garanterat bli bra med mycket träning,inget snack om saken…för hon e stark,d gäller bara för henne att behålla viljan t d o d är där eran styrka kommer in.Familjen gör jättebra ifrån sig o ni kämpar för hennes skull….ni är en riktig failj som älskar varann,d ser man!!!D här grejar ni!<3 Ni vet hur ni ska stötta varann o tillsammans e ni starka.;)
Tänker på er!
Kramis
november 10th, 2009 at 18:16
Tack Carola
Det är mycket viljan det kommer ann på faktiskt.
Hon är envis som bara den och vill göra allt själv. Oftast är det bra, men ibland ryker säkerhetstanken när det blir bråttom.
Vi i familjen har kommit varandra närmare och vill verkligen vara ett stöd för Monica.