”Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten”
fredag, november 6th, 2009
Mamma och jag åkte till Monica redan klockan 9:00. När vi skulle gå in på Monicas rum var det ganska mycket personal där inne. Anledningen var att hon hade ramlat och slagit sig i pannan igår. De tittade igenom hennes kropp och letade efter blåmärken eller om hon brutit något. Hon hade troligtvis haft för bråttom från sängen till rullstolen och tappat fästet. Tyvärr är det sådant som händer under resans gång.
Vi träffade logopeden och pratade om Monicas tal. Hon gav en hel del råd och tips och frågade oss om det var saker vi undrade. Efter det var det dags för Monica att klä på sig baddräkten och ner i den 35-gradiga poolen. Monica var lite misstänksam först, men efter ett tag verkade det lossna. Vatten är ett speciellt element. Tyngdlösheten är ett tillstånd som ger nedsatta kroppsfunktioner en skjuts. Det var otroligt starkt att se Monica ta sina första stapplande steg på över sju veckor. Jag blev väldigt berörd. Jag måste ge hennes sjukgymnast en stor eloge. En kvinna med skön värme, tålamod och omsorg. Personalen är bra överhuvudtaget, lite änglavarning! =)
Efter badet var det arbetsterapeuten tur. Där får hon träna på olika rörelser och göra vardagliga moment. Häromdagen fick hon göra en livsviktig sak; brygga sitt eget kaffe. Jag skojar inte, det är en av de mest nödvändiga sakerna i livet. Monica var riktigt trött efter badet så det blev en light träning. Klockan 12.00 är det lunch så då fick Monica fylla på med energi. Mamma och jag åkte till Gränby och köpte några tröjor, tights, mysbyxor och hygienartiklar. På em hade jag tid hos frisören. När jag hade huvudet fullt av färg ringde det. Efter som det var ett dolt nummer visste jag inte vem det var. När jag svarade sa rösten: – Tjenare! Jag kopplade inte att det var Monica först. Hon hade slagit numret själv och ville veta när jag skulle komma… Jag blev så glad att jag började gråta – igen. Min frisör är insatt med Monicas situation så hon blev också jätteglad.
Janne, mamma och jag åkte upp och var en stund nu på kvällen. Hon blev jätteglad för sakerna vi köpt. Vi fikade och myste och jag tror att Monica tyckte det var skönt när vi åkte för hon var grymt trött. Sov gott Monica, vi har haft en superdag. Puss.