Snöflingor
Idag ringlade det ner några snöflingor från himlen. Det är något speciellt med den första snön, trots att jag inte är något större fan av den här delen av året. Jag åkte till Monica ganska tidigt på em. Roligt att variera tiden så att man får se vad hon sysslar med. Hennes dagar är fulltecknade med träning. Jag fick en genomgång av rutiner vid bildfärder inför söndagen. Sjukgymnasten är en trevlig och varm kvinna i 50-årsåldern. Hon bad Monica visa en del övningar dom gör också. Hon kan sträcka på fingrarna och knyta ihop dom på befallning. Inte varje gång, men flera gånger. Det går åt massor av kraft för att göra det och Monica blir trött efteråt. Jag var med när hon käkade, efter det drack vi kaffe på hennes rum. Hon ville att jag skulle berätta något och jag fick anstränga mig för att komma på något som inte var, jobb, barn, vardagsbekymmer och annat. Måste fylla mitt liv med annat än stress, så att man ge ut goda saker…Monica ville att jag skulle skriva i hennes telefonnummer i anhörigpärmen. Först skrev jag fel nummer och då visade hon att det var fel. När jag skrev rätt nickade hon godkänt. Det är jobbigt att åka därifrån nu för hon följer med till dörren och sitter och tittar när man åker. Hon ser liten och ensam ut och vinkar hej då. Det smärtar i hjärtat och visst far tankar förbi att jag ska rymma med henne… Men jag vet ju att hon måste igenom det här för att kunna möta sitt nya liv.