Fredagskväll
Regn och rusk ute denna oktoberdag. Idag är det fyra veckor sedan Monica kom till sjukhuset. Det har hänt mycket sedan dess. Varje gång man kommer har hon gjort något framsteg. En av sjuksystrarna jag pratade med ikväll tyckte att Monica alltid var vid gott mod. Ikväll körde hon med mig och lät mig springa efter kaffe, ta ut muggar och fixa med olika saker. Jag skojade med henne och sa: – Tror du att jag är din slav eller? Då skrattade hon och nickade. Hon har, trots sin situation, humor och det är mycket bra. På den här avdelningen har man sina egna kläder, bara det gör att det känns mer personligt. Vissa gånger känns lättare när man går därifrån, ikväll var en sådan kväll.
oktober 17th, 2009 at 9:36
Tänk att det gått fyra veckor. Hela fyra veckor och samtidigt bara fyra veckor. Tiden känns både kort och lång och jag vet inte riktigt vad jag ska bestämma mig för. Något jag däremot är säker på är att det har gått framåt i en väldig fart för Monica och det är gott, mycket gott!
Kram till er alla
oktober 17th, 2009 at 11:11
Jag upplever också tiden dubbel. På ett sätt är det en evighet sedan det hände och på ett annat är det ju som igår när Monica var helt frisk. Kram
oktober 26th, 2009 at 22:22
Vad skönt att höra denna nyhet,jag blir så glad av att höra detta!!!ja,humor har hon alltid haft…det är en av de bästa egenskaperna hon har…hahahah,vad kul!★
oktober 27th, 2009 at 1:19
En dag skrattade vi så jag hade ont i magen faktiskt. Tror att humorn är en viktig del i den läkande processen. Det är väl inte för inte det heter att ett gott skratt förlänger livet.. =)